Här är tre gamla havsöringsmönster som fått sig en uppdatering bakom städet. Det första/vänstra är en zonker-fluga som jag tänkt testa när det krävs kontur och rörelse. Tanken är att fiska med flugan kvällar, morgnar och när det är ganska mjölkigt i vattnet. Den svarta zonkerstrimlan ger en bra kontur och fin rörligthet, medan koppartråden ger lite tyngd så att flugan jobbar i höjdled. Epoxyn skyddar ögonen. Kontur i kombination med presentation i höjdled tror jag mycket på, dvs en fluga eller ett drag som rör sig i höjdled kommer locka öringen mer än enbart horisontell förflyttning. Jag har testat att jiggfiska på kusten en gång - då blåste det för mycket - men jag är säker på att en fin fiskjigg kommer locka till hugg (så min modifierade vertikalgösjigg ska med några turer till:-).
Fluga nummer två är en hårt förtyngd korsning av märla och minnow, som även den kommer jigga fint likt en räka eller ett spigg på flykt.
Nummer tre är en av mina favoriter i Venezuela - en speyhackel-räka (som oftast misstas av benfiskarna i Venezuela för en liten fisk). Detta tycker jag är en fluga som rör sig ypperligt mjukt i vattnet, och som lämpar sig väl för de där första kasten precis inne på kanten av revet där det är grunt och oftast finns en massa tång som öringen stryker runt i. En klassisk gammal öringräka, fast med ännu mer rörelse i materialet. Ryggskjölden som syns på den den fjärde flugan utelämnar jag ofta från de speyhacklade räkorna då den i mina ögon "endast" tillför estetiska värden, och dessutom får flugan att se mindre fisklik ut.

Jag känner en kille som har så mycket prestationsångest att få orkar fiska med honom. Hans stress förstör glädjen i fisket. Den här personen kan inte allt om fiske - han kan allt som är värt att kunna. Skulle man föreslå en ny fiskemetod, en ny krok eller bara ett nytt vatten som ser fint ut är det bortdömt innan det ens kommer på tapeten. Eller så känner han en snubbe som redan testat det. "Been there, done that... eller så känner jag i alla fall någon som gjort det." Han är så duktig att få någonsin orkar fiska med honom några längre perioder.

Jag känner en annan kille som fiskar totalt utan prestationsångest. Den enda prestationen ligger i att utmana sig själv att bli bättre på att överlista fisken eller på att få till någon liten fiskepryl. Visst berättar han också om sina fångster - när han råkar få något - men det är inspirerande historier där glädjen i en fångst och i att ha lyckats med det han företagit sig inte byts ut mot en spelad vana av att "jämt fånga sådana här fiskar". Berättelser som lockar till vattnet för att möta alla garanterade motgångar och alla tänkbara framgångar.

I mitt fiske, och här på hemsidan, försöker jag låta mig inspireras av denna sköna och lugna filosofi. Man presterar oftast massor i tex. jobbet, så fisket behövs som fristad. Ingen mätning eller jämförelse behövs utan bara att få "bli bättre" just för att det är så skoj när man utvecklas och lyckas. Detta och att få dela det hela med lite trevligt folk är allt som egentligen behövs.

Lite likadant tänker jag med mina flugor. Fisken som ska lockas är oftast inte så nogräknad, så många gånger slutar det som inleds som en mönstertrogen avbildning som en utsvävning i materiallådan. Ibland är det skoj att lyckas göra en perfekt kopia av något känt mönster, men för det mesta är det roligare att sväva ut i någon borstig variant i intressanta färger. Det blir inte alltid så elegant, men vad gör väl det. Fångar man en fisk på flugan har man lyckats hyfsat bra. Det blir dessutom många snabba mönster - några minuter på en fluga och så dyker någon ny idé upp som ska testas, helst med en gång. Jag undviker ofta att lägga ut bindbeskrivningar här, dels för att det är jobbigt att knåpa ihop men mest för att jag hoppas att flugorna ska inspirera till experimenterande vid städet. Om någon är nyfiken på material eller tekniker går det utmärkt att e-posta. En sak till som jag tänkte på... jag har flera gånger läst att man 1) ska ha städat bakom sitt bindstäd och 2) att man ej ska spara "rester". Sådana här regler är trams säger jag. "I allt kaos finns det mönster" och att försöka få ihop snygga "restflugor" är festligt. Vad som däremot är ett kalasbra tips är att ta foto på sina flugor i solljus. Då blir färgerna klara och naturtrogna. Det måste jag testa någon gång...

Klicka på bilden för att se några flugor jag bundit ihop inför min och brorsans Venezuelaresa (total ca 400 kB bilder). När jag binder finns kustflugfisket ofta i tankarna så har jag tur... eller otur... kan jag nog ta med flugorna hem och lura öringar och gäddor efter resan.

Här är några nya och förhoppningsvis försåtliga havsöringsflugor jag ska testa så snart det blir lite mindre blåsigt.

Är det kanske så här en havsöring ser en genomskinlig smältlimsräka? Visst hade man satt tänderna i dessa om man varit fisk.